Jag tror att den åtalade men av Södertörns tingsrätt för det allvarliga rattfylleribrottet frikände advokaten själv ställer sig undrande. Det gör jag också (mål B 2900-11, dom den 13 maj 2011. Advokaten fälldes ”bara” för att han obehörigen avvikit från trafikolycksplatsen till fyrtio dagsböter).

Tillrättalagt

Samtidigt är tingsrättens domskäl föga smickrande för advokaten. Tingsrätten säger inte rakt ut att den tilltalade ljugit. Men nästan. Det är nämligen uppenbart att tingsrätten egentligen inte alls trott på de uppgifter om en alldeles enorm eftersupning som advokaten gjort gällande i målet. Tingsrätten slår fast att uppgifterna uppfattats som i viss utsträckning inövade och tillrättalagda. Advokaten har på ett överdrivet rationellt och logiskt sätt förklarat att hans ologiska handlande med eftersupningen i allt väsentligt bottnat i hans alkoholism och abstinensproblematik.

Osannolikt

Trots denna enligt min uppfattning högst rimliga tvekan från tingsrättens sida och trots att en i målet hörd docent i toxikologi lämnat uppgifter som gagnat åtalet, når bevisningen enligt tingsrätten inte upp till nödvändiga ”ställt utom rimligt tvivel”. Docenten påstod att han bedömde det som osannolikt att advokaten druckit så mycket som två och en halv till tre liter extrastark starköl under så kort tid som påståtts, och att den höga alkoholkoncentrationen tyder på att den huvudsakliga förtäringen ligger längre tillbaka i tiden och före tidpunkten för körningen.

Låga beviskrav?

Vad ska man säga? Är beviskraven för högt ställda? Säkert inte i allmänhet men i detta mål absolut enligt min uppfattning. Vi får väl se om det blir en prövning också i hovrätten. En sak är uppenbar. Advokaten själv kommer inte att vilja åberopa och visa upp domen som en dokumentation på att det straffrättsligt kan löna sig – med nuvarande regelverk – att supa som själve f-n efter körningen. Då skulle han ju samtidigt behöva visa att tingsrätten egentligen inte alls trodde på honom.

Snart förbi

Sannolikt kommer vi snart att få ett ändrat regelverk vad gäller rattfylleri, där en eventuell eftersupning inte kommer att tillmätas någon straffrättslig betydelse när det gäller att undkomma ansvar. Ett enigt Socialutskott i riksdagen har nämligen så sent som den 17 mars i år föreslagit en kriminalisering. Eftersupningens tidevarv kommer alltså troligen äntligen att vara över! Och väl är det, tycker jag. I de allra flesta eftersupningsfall jag själv kommit i kontakt med har jag känt mig övertygad om att påståendena om eftersupning har tillkommit som en konstruktion i syfte att söka eliminera ett annars självklart straffansvar för ett synnerligen allvarligt brott som ofta leder till livslångt lidande för oskyldiga personer som råkar komma i vägen för den som är alltför påverkad för att vara en säker och omdömesgill förare i trafiken.

Sven-Erik Alhem
www.svenerikalhem.se