En person skrev ett brev till mig nyligen och lämnade konkreta uppgifter om utländska åkerier som kör regelbundna inrikestransporter i Sverige. De uppgifter som lämnades till mig var så pass konkreta som brottsmisstankar att jag omedelbart kontaktade chefen för den närmast berörda åklagarkammaren och vidarebefordrade brevet till honom för en prövning.
Enhetlig tolkning
Ett utländskt åkeriföretag, som har gemenskapstillstånd får lagligen utföra tillfälliga transportuppdrag i Sverige. Det är just begreppet ?tillfälliga inrikestransporter? som benämns som cabotage. De bakomliggande skälen är sunda: godstransporterna över nationsgränserna kan effektiviseras genom att fordonens kapacitetsutnyttjande ökar. En tillfällig inrikestransport, till exempel i avvaktan på en returtransport, känns försvarlig och rimlig.
Sedan regeringen gett Vägverket i uppdrag att se över möjligheten att i Sverige upprätta riktlinjer för tolkningen av vad som avses vara laglig cabotageverksamhet, har Vägverket sökt åstadkomma en bestämning av begreppet ?tillfällig? i samband med cabotage. Förhoppningsvis kan vi inom kort påräkna att få gemensamma europeiska riktlinjer för en enhetlig tolkning. I avvaktan härpå har också Åklagarmyndigheten tills vidare anslutit sig till Vägverkets bedömning.
Tillfällig karaktär
Om man nu inte har en helt integrerad europeisk gemensam transportmarknad, är det lätt att förstå Sveriges förstahandshållning, nämligen att varje transportföretag som vill utföra inrikestransporter här i landet också skall etablera sig här och ställa sig helt och hållet det svenska regelverket till efterrättelse. Om så alltid sker skulle det mesta vara frid och fröjd. Men så enkelt är det alltså inte. Enligt Vägverkets uppfattning (vilken Åklagarmyndigheten ställer sig bakom) gäller följande: Om ett utländskt åkeriföretag som har gemenskapstillstånd påbörjar eller avslutar en internationell transport i Sverige, får företaget utföra tillfälliga inrikestransporter (cabotagetransporter) här under högst tio kalenderdagar under en 30-dagars period. Och vad som ytterligare måste understrykas är att dessa transporter då skall ha en tillfällig karaktär: de får inte vara regelbundna och permanenta och ha samma transportköpare.
Saknar kompetens
En komplikation är att flera medlemsländer gjort egna tolkningar av tillåten och otillåten cabotage.
Vi saknar hittills i Sverige vägledande domstolsavgöranden på området.
Det sägs ibland vid kontakter med mig från allmänheten (alltså från den förhållandevis ringa andel som överhuvudtaget vet något om cabotage) att polis och åklagare saknar erforderlig kompetens och oftast inte ens är intresserade av att utreda och söka beivra olaglig cabotageverksamhet. Sådan kritik fanns med också i det brev jag berörde inledningsvis. Jag vet inte hur det förhåller sig men jag kan ha en viss förståelse för att det inte är de bästa förutsättningar att kunna nå i mål med en fällande dom som resultat, när tolkningen av begreppet ?tillfällig? är så pass besvärlig som den är och när bevissituationen ofta inte heller är så åklagarvänlig.
Gör polisanmälan
Men med detta sagt vill jag understryka att den enda vägen att gå ? utöver att söka skapa enhetliga och förhoppningsvis enklare avgränsningsregler ? är att göra polisanmälan när det bedöms vara fråga om olagliga transporter och som anmälare också följa upp vad som händer med anmälan samt i förekommande fall begära överprövning av sådana beslut av polis eller åklagare som inte bedöms vara riktiga. Det kostar ingenting och det kan bidra till en angelägen praxisbildning.
Jag lovar själv att återkomma i frågan.
Sven-Erik Alhem