Jag har under hela mitt yrkesverksamma liv ägnat mig åt det roligaste jag vet. Att köra lastbil. Jag var från början anställd chaufför under närmare 20 år. De senaste 20 åren har jag varit "egen" åkare och som mest haft åtta anställda.
Dessa åtta har kunnat försörja sina familjer. Ibland på bekostnad av att jag själv inte har lyft någon lön. Men i det stora hela har jag klarat mig bra, jag klagar inte, jag har ju själv valt att – och hur – jag ville driva mitt företag.
Mitt åkeri har bland annat servat stora kunder så som DSV, DHL och Schenker. Men på senare tid har jag allt mer gått över till att ordna mina körningar på egen hand. Jobbigare, men lite mer pengar i plånboken.
Nu verkar det däremot som jag har kommit till vägs ände. Till exempel har dieseln blivit ganska mycket dyrare med åren och kanske står även en kilometerskatt för dörren. Kostnaderna skjuter i höjden i ett tempo som varken mitt lilla företag eller mina kunder vare sig kan eller vill hänga med i.
Jag läser på sociala medier att vissa lever i tron att de ökade kostnaderna finansieras av slutkunderna. Jag håller med till viss del. Men det finns en gräns även för det resonemanget. För vem vill betala för mina ”dyra” lastbilar när det finns billigare att finna?
Självfallet försöker jag att ta ut kostnaderna av mina uppdragsgivare. Men om jag säger 140 kronor per mil till en kund, kontrar denne inte sällan med att han inte behöver betala mer än 60 kronor hos någon annan. Hur ska jag hantera detta faktum? Det är så klart väldigt svårt.
Jag, som väldigt många andra åkerier, vill hålla en hög servicenivå till lägsta möjliga pris. Detta gäller inte bara mig som svensk företagare. Alla seriösa företagare i hela världen arbetar enligt samma princip.
Problemet ligger alltså inte i att priset på dieseln far i upp. Inte heller är problemet att vi har så många utländska lastbilar på våra vägar. Det handlar istället om att en del konkurrenter tummar på allt som går att tumma på och som därmed kan köra för nästan inga pengar.
Om regeringen vill höja skatter, påföra nya skatter och fler avgifter så må detta vara hänt. Men, då måste regeringen också värna oss seriösa åkare genom att se till så att regler och lagar följs, av alla!
Trafikpoliserna jobbar hårt, de få vi har i Sverige. Men de måste bli fler. Många fler! Först då kan jag känna ett visst hopp om framtiden.
Jag vill poängtera att jag absolut inte har några problem med konkurrensen. Inte den konkurrens som utgörs av mina seriösa kollegors prissättningar. Det är när åkeriet ”Buse AB” kommer in i bilden som hela systemet faller. Vilket det gör just nu.
Jag ger mitt åkeri, med mina (idag) tre anställda, fram till nästa år chansen att leva vidare. Om inget positivt händer tills dess, då har i alla fall vi kört vårt sista kolli.
Erling J
Åkare som älskar sitt yrkesval, men…