SVT:s Uppdrag granskning, som handlade om hur utländska förare utnyttjas under slavliknande förhållanden, bekräftade det som de flesta i transportbranschen redan vet. Att stora delar av den svenska åkerinäringen riskerar att försvinna och att de ersättningar som åkerierna får för sina transporter är pressade till långt under lönsamhetsnivå.
Det man nu, så här ”dagen efter”, har att fundera på är om budskapet har nått ut till allmänheten. Och om de nu förstår vad Svea rike riskerar i jakten på låga transportpriser?
En annan, kanske ännu viktigare fråga: fanns det någon politiker som tittade. Och som förstår innebörden?
Uppdrag granskning har en timme till sitt förfogande per program och kan omöjligt ta upp alla baksidor och risker som följer med ”på köpet” när man inhandlar lågpristransporter.
Givetvis känner sig speditörernas upphandlare nöjda – och förväntar sig säkert emellanåt en klapp på axeln av chefen när de lyckats pressa ner priset till en dryg femtiolapp per mil, som en av Schenkers transportledare sa sig ha gjort i programmet. Men är det speciellt intelligent att prisförhandla till en sådan livsfarlig nivå?
Icke alls, enligt mig (och säkert många andra).
Det ska ju nämnas för ordningens skull att Schenker inte alls håller med om att så låga priser förekommer. Men sagt är sagt, och ord står härmed mot ord.
Det man inte fick belyst i programmet är den olagliga inrikestrafiken. Man nämnde inget om olaglig spritförsäljning och inget om den organiserade brottsligheten, som innebär både diesel- och godsstölder. Förvisso tog man upp dieselstölder, men man glömde bort de stölder som faktiskt sker i syfte att sälja dieseln vidare. För det stjäls absolut diesel i syfte att till exempel finansiera annan brottslig verksamhet.
En annan sak som inte nämndes, men som kanske kräver ett eget program, är hur utländska lastbilar ”klonas”, alltså flera lastbilar med samma registreringsnummer som kör runt på våra vägar. Här har vi att tampas med obesiktigade, oskattade och oförsäkrade lastbilar i trafiken.
Naturligtvis kan man inte hinna med allt på en timme. Jag menar inte att man gjorde ett dåligt program – tvärtom – detta tror och hoppas jag har väckt en del tankar hos ”Svensson”.
Åkerisverige har fått en fin språngbräda i Uppdrag granskning och det gäller nu för branschen att hålla grytan kokande. Det är nu vi alla måste agera. Och jag menar då alla! Hur illa det än låter så duger det inte att smita undan med argument som ”jag går snart i pension”, eller ”jag har gått i konkurs”. Det handlar om, för att citera TIA:s ordförande, det arv vi lämnar vidare till den yngre generationen åkare och chaufförer.
Både under själva programmet och efteråt, gick vågorna höga på bland annat Facebook. Någon valde att inte titta vidare på programmet, någon började gråta och andra kände sorg och medlidande för sina utländska kollegor.
Det jag kan konstatera är att varken svenska eller utländska chaufförer mår bra av det som sker. Medan speditörerna fortsätter att skratta åt den svenska prisbilden och känner sig nöjda med sina slavavtal – drivs folk att leva i misär, under vidriga förhållanden. Familjeförsörjare går under, äktenskap spricker och barnfamiljer splittras. Skattesystemet urholkas, skolor läggs ned och åldringsvården blir allt sämre.
Om till exempel Volvo, IKEA och alla andra storföretag som nämndes i reportaget menar ett enda ord av vad de skriver i sina respektive policys, har de nu ett gyllene tillfälle att visa det. Helt enkelt genom att sätta ner foten och säga: ”vi accepterar inte att vårt gods transporteras på det här sättet”.
Ett annat sätt är att vi använder vår ”konsumentmakt” och slutar att handla av företagen som ertappas med att göra miljardvinster på slavkontrakt.
Kan man hålla koll på arbetsförhållandena för dem som plockar kaffebönor i Colombia så vore det väl sjutton om man inte också kunde kontrollera hur chaufförerna på våra vägar mår…